Hallå godingar!
Hade en gardin från min "New-England-episod" liggande utan att ha någon plats för den. En jättesnygg gardin med blå ränder och ett tryck som ser ut att komma från ett segel. Nu går ju de mesta hemma i lantstil och alla kuddar med ränder och stjärnor har fått flytta till barnens rum. Vad då göra med gardinen? Varför inte sitta på den? =) Jag testade att lägga den i fåtöljen för att kanske få till en känsla av gammal mjölsäck. Vad tycker ni, funkar det eller ser det bara konstigt ut?
I dag ska vi ut på en känslofylld resa, bokstavligt talat. Vi ska träffa "vår" älskade hund Zigge som vi, p.g.a. ändrade arbetsförhållanden, var tvungen att hitta ett nytt hem åt. Han bor inte så långt från oss, cirka 5 mil, men vi har ändå inte sett honom på 4 år. Vi sprang på honom av en slump strax efter att han flyttat från oss och det var ett väldigt jobbigt möte, både en enorm glädje men även stor saknad. Både jag och barnen grät när vi gick därifrån. Därför har vi inte velat/vågat möta honom igen... förrän nu.
William, som bara var 4 år när Zigge flyttade och som stod honom väldigt nära har aldrig kunnat släppa tanken på att Zigge är hans hund. Han har ett foto bredvid sängen och blir fortfarande väldigt ledsen emellanåt när han tänker på Zigge. I söndags kväll, efter husdjursträffen på skolan, blev han så ledsen och bad om att få träffa Zigge igen. Så i går ringde jag upp nya ägaren och vi bestämde att vi ska träffas i dag! Vet inte vem som är mest förväntansfull, jag eller William! Väskan är packad med hundgodsaker och vi försöker intala oss själva att det är en "gammal herre" vi nu ska träffa, Zigge är drygt 9 år gammal nu. Naturligtvis finns tankarna både hos mig och hos William om han kommer att känna igen oss. Vi ska väl inte förvänta oss för mycket...
Kameran följer med och i morgon får ni kanske se foton på "vår" älskade Zigge.
Hoppas ni får en fin lördag!
Kram kram
♥