Om Hippokrates

Idag ska vi prata om hästar. Men inte vilka hästar som helst utan flodhästar.

Kommer ni ihåg Hajk? Vet inte om det är en skröna eller verkligen sant. Den där repliken med flodhästarna.

Den lilla vita flodhästen i gips förälskade jag mig i redan när jag var liten. Ända sedan dess har den haft en liten plats inne i hjärtat.

Vid den omtalade uppdelningen av mammas och pappas saker-som-faktiskt-kan-vara-bra-att-ha-någon-gång blev den min. Nu har den fått flytta runt lite här hemma för att hitta den där perfekta platsen som gjord för en flodhäst.

Vid ytterdörren. 

I trappan.

På sockerlådorna.

Det är ju där den hör hemma. På sockerlådorna. Nu står den där. Stadigt. Lite fulsnygg så där. Lite mer åt det fula än snygga hållet. Nästan som en söt liten mops. Men ändå inte.

Min alldeles egna flodhäst. Hippo-Krates. ;)

  

Vårfåglarna har börjat kvittra, har ni hört det? Underbart!

Snart kanske våren är här på allvar?

Kram

♥

Om att konvertera i smyg

Min tioåring har länge suckat över att jag "älskar gamla saker". På sistone har jag smugit in lite "gamla saker" i hans rum. Det är dags att konvertera hans barnrum till ett rum mer passande den tioåring han är. Det började med en gammal skolplansch. En skolplansch som både han och jag föll pladask för. 

Skrämmande. 

Otäck. 

Och alldeles, alldeles underbar! En gorilla med skelett. Som gjord för en tioåring!

  

Efter hand kom det till en sockerlåda som sängbord och en cool, gammal resväska som min farmor och farfar en gång släpat världen runt.

Och en kartotekslåda på skrivbordet...

Och en kulram modell STÖRRE...

Förr än han anar har hans mamma fyllt upp hela hans rum med coola, gamla prylar! ;)

    

Hörrni! Snart är det helg igen, härligt!

Kram

♥

Om att göra plats

Har i flera veckor röjt undan i våra skrymslen och vrår och känslan som infinner sig när det helt plötsligt går att andas i det lilla utrymme som tidigare var belamrat av saker-som-faktiskt-kan-vara-bra-att-ha-någon-gång är helt obeskrivligt skön.

Tills det faktum att man måste fylla upp det där lilla lediga utrymmet igen med saker som min kära mamma och pappa rensat ut från sina förråd.

Saker-som-faktiskt-kan-vara-bra-att-ha-någon-gång.

Än så länge är det bara den lilla, men ack så välkända, toppen på isberget jag fått med mig hem av alla saker  och möbler som ska delas upp mellan mig och min bror. Det är en flytt på gång och alla saker som mina föräldrar en gång samlat på sig under ett helt liv tillsammans och sparat från sina föräldrar, saker-som-faktiskt-kan-vara-bra-att-ha-någon-gång, ska nu få plats i en lägenhet som är hälften så stor som den de bor i nu. Ni kan ju tänka er. Det blir en hel del saker, pryttlar och möbler att ta hand om.

Bland alla dessa saker som kanske inte betyder så mycket finns de där små guldkornen. Guldkorn som betyder så otroligt mycket inne i hjärteroten. Guldkorn som mammas fina, lilla röda kälke. Som ett utropstecken står den i allrummet, röd och fin. Den fina, lilla röda kälken som min mammas morfar en gång för länge sedan byggt åt henne.

Ett guldkorn som gjort för mig.

Kram

♥

Om att leva i en bubbla

Älskar inredningen från Tine K och Day Home med mörka detaljer mot ljus bas. Glaskupor på mörka fat med något enkelt, stilrent inuti som en strutsfjäder eller de ursnygga dekorationskloten med små, små snäckor på (älskar!). Tog saken i egna händer och lät min lilla uggla (kommer HÄRIFRÅN) få flytta in under en av mina glaskupor. I avsaknad av ursnyggt mörkt fat duger en gammal bok fint, snygg kontrast till det vita bordet.

Snacka om att leva i en bubbla! Tur att ugglan inte har så stora krav. Som tillgång till syre... ;)

   

Mina små trumslagarpojkar från Maileg kunde jag inte slita mig ifrån när julpryttlarna packades ner, de får hänga uppe året runt!

Kram

♥