Om att göra plats

Har i flera veckor röjt undan i våra skrymslen och vrår och känslan som infinner sig när det helt plötsligt går att andas i det lilla utrymme som tidigare var belamrat av saker-som-faktiskt-kan-vara-bra-att-ha-någon-gång är helt obeskrivligt skön.

Tills det faktum att man måste fylla upp det där lilla lediga utrymmet igen med saker som min kära mamma och pappa rensat ut från sina förråd.

Saker-som-faktiskt-kan-vara-bra-att-ha-någon-gång.

Än så länge är det bara den lilla, men ack så välkända, toppen på isberget jag fått med mig hem av alla saker  och möbler som ska delas upp mellan mig och min bror. Det är en flytt på gång och alla saker som mina föräldrar en gång samlat på sig under ett helt liv tillsammans och sparat från sina föräldrar, saker-som-faktiskt-kan-vara-bra-att-ha-någon-gång, ska nu få plats i en lägenhet som är hälften så stor som den de bor i nu. Ni kan ju tänka er. Det blir en hel del saker, pryttlar och möbler att ta hand om.

Bland alla dessa saker som kanske inte betyder så mycket finns de där små guldkornen. Guldkorn som betyder så otroligt mycket inne i hjärteroten. Guldkorn som mammas fina, lilla röda kälke. Som ett utropstecken står den i allrummet, röd och fin. Den fina, lilla röda kälken som min mammas morfar en gång för länge sedan byggt åt henne.

Ett guldkorn som gjort för mig.

Kram

♥